Implementeringsrådet lämnar rekommendationer till regeringen inför genomförande av ny EU-förordning om granskning av utländska direktinvesteringar

Granskning av utländska direktinvesteringar omfattas av EU:s gemensamma handelspolitik och därmed av EU:s exklusiva befogenhet att reglera. På samma område finns nationell befogenhet att reglera om det gäller den nationella säkerheten. Den nuvarande EU-förordningen om utländska direktinvesteringar utgör en rättslig ram för medlemsstaternas granskning för den gemensamma säkerheten i EU. I Sverige gäller samtidigt ett omfattande regelverk som är problematiskt för investeringsklimatet och som bör uppmärksammas inför genomförandet av den nya EU-förordningen.

Följden av den nuvarande svenska lagen om granskning av utländska direktinvesteringar, UDI-lagen, beskrivs vara oklara och betungande processer med negativa konsekvenser för svensk konkurrenskraft. I Sverige gäller framför allt en omfattande anmälningsplikt som inte motsvaras i andra EU-länder och som inte framstår som proportionerlig i förhållande till syftet med regleringen på området.  

– En stor risk är att svenska och utländska investerare väljer bort Sverige som investeringsland, säger Implementeringsrådets ordförande Anders Johannesson.

Implementeringsrådet rekommenderar i sitt yttrande främst att det i samband med genomförandet av den nya EU-förordningen görs en anpassning av den svenska lagstiftningen i enlighet med förordningens övergripande syfte och på ett sätt som säkerställer tydlighet, förutsebarhet och goda förutsättningar för näringslivet.

Näringslivet bör involveras i lagstiftningsprocessen, som även bör inbegripa en konsekvensanalys med särskilt fokus på de ekonomiska följderna för svenska företag. Rådet lyfter vidare fram en rad förslag på hur lagstiftningen skulle kunna bli mindre betungande och framhåller att förenklingar för företag i många fall också innebär förenklingar för myndigheter.

Implementeringsrådet ska lämna underlag och rekommendationer till regeringen, dels som bidrag till svenska ståndpunkter i förhandlingar, dels om hur EU-rättsakter kan genomföras i svensk rätt på ett sätt som inte är mer långtgående ur ett företagsperspektiv än vad rättsakterna kräver.